Den där dagen innan sommaren står i blom.
I 85 dagar har jag nu befunnit mig på annan ort och när jag vandrar med blöta strumpor i skorna och halkar vart och vartannat steg så längtar jag hem. Jag vill också höra knastrande grus och snöra på mig converse.
Jag har så mycket längtan i kroppen som vill ut och mest av allt så längtar jag till Maj. Första trevande barfotastegen, solglasögon något för tidigt och uteseveringar som ännu inte är fyllda. Blå himmel, korta bikerjackor eller bryggor längst med Vättern. Cykla på min hemmagjorda cykel som pappa snickrat ihop och sitta på solvarma altaner och börja ana fräknar hos människor man känner.
Den där tiden då sommaren ännu inte kommit utan glimtar bara i förbifarten, får en att tråna och längta tills det smärtar i bröstet innan den öppnar dörren på vid gavel. Det längtar jag till. Något så inninordensmycket.
Jag har så mycket längtan i kroppen som vill ut och mest av allt så längtar jag till Maj. Första trevande barfotastegen, solglasögon något för tidigt och uteseveringar som ännu inte är fyllda. Blå himmel, korta bikerjackor eller bryggor längst med Vättern. Cykla på min hemmagjorda cykel som pappa snickrat ihop och sitta på solvarma altaner och börja ana fräknar hos människor man känner.
Den där tiden då sommaren ännu inte kommit utan glimtar bara i förbifarten, får en att tråna och längta tills det smärtar i bröstet innan den öppnar dörren på vid gavel. Det längtar jag till. Något så inninordensmycket.
Kommentarer
Trackback
